Ickythump

Efter det tidiga vetrinärbesöket i Vmo imorse kände jag mest för att ta det lugnt hel dagen. Kände att det var synd att veckans enda lediga dag skulle få tacka adjö till sin sovmorgon.
Jag kom hem efter 9 och nu är klockan typ 12. Jag har läst lite, ätit frukost med Sandra och lyssnat på Darin och börja känna att jag har tråkigt. Jag känner mig instängd!
Bäst att ta sig ut och andas lite frisk luft. Men det har börjat få mig att fundera på om jag är helt normal. Jag kanske tillhör en utdöende sort, visseligen gör jag det med mitt röda hår hävdade en jobbakompis en gång.. Men jag klarar aldrig av att sitta still för länge, speciellt inte inomhus. Jag känner mig äcklig och smutsig. Jag behöver ny luft, något att göra.
Men jag har bara stött på en person som är lika aktiv och har lika fullt upp som jag hittills. Så med den slutsatsen antar jag att jag tillhör ett sällsynt typ av människor. Eller har alla andra blivit förslappade, för lata och inser inte sitt egna bäst?
Jag förstår inte riktigt. Men nu ska jag ut och andas häst, hund, lera och skog hos den enda som fullt upp. Det låter rätt bonnigt. Men det är nog mitt liv.  Och jag trivs jävligt bra med det. Fast jag får nog erkänna att jag känner mig rätt ensam ibland. Men det tillhör nog bonnigheten.