Ickythump

Igår blev det jobb och det riktigt bra. Kändes inte ett dugg konstigt att bara jobba en dag istället för 5. Bara väldigt skönt.
Efter jobbet tog jag och Lisa oss till Tantodalen (om jag minns rätt) för att inviga säsongens grillning och Parkhäng. Det blev storslaget kan jag säga.
Dock försvann solen men skam den som ger sig. Vi packade upp filt, grill och öl. Och den satt som en smäck!
Peter och Jonas kom förbi och sällskapade.
Men sen började det ju regna så vi drog till Debaser och invigde deras uteservering. Det gick också förträffligt bra.

Dock känns det inte lika uppiggande idag. Mått skit hela dagen men lyckades ta mig ut på promenad och det kändes välbehövligt.
Men nu blir det tacos och cola.

Ännu en dag hemma.
Känner mig så sjukt stressad över att veta om jag är frisk nog att jobba imorgon eller inte.
Sov lite för länge idag och har ganska nyss ätit frukost, havregrynsgröt med havredryck, smakade sådär bra ihop men kände att lite variation kan ju inte skada. La upp det på en finare tallrik för att det skull kännas lite roligare att äta. Ett fint second handköp.

Sandra handlade åt mig igår, havremjölk, nyponsoppa, vit fisk och ris. Okej, jag bad henne köpa lite sorbe också, blev så himla sugen på glass efter att läst att flera ätit det på fb.
Än så länge känns detta bra i magen, nyponsoppan var som värsta bomullen.

Det fula är att det brukar krångla till sig på em i magen. Vi den tiden man ska ringa och säga om man kommer imorgon eller inte.
Minns inte senaste gången jag var sjuk såhär länge! Brukar oftast vara en enstaka dag då och då. Och jag känner att jag måste vara typ döende innan jag sjukanmäler mig till jobbet.
Men denna gången är det annorlunda. För pigg för att ligga på soffan men inte för frisk för att jobba.

Eftersom jag knappt ätit något sedan fredags är jag rädd att jag inte kommer att orka hänga med i jobbtempot. Jag är rädd att kombon mellan stress och mat min mage inte är redo att äta än kan bara få mig att inte funka.
Men vad ska jag göra av mitt sjukt dåliga samvete för att jag är hemma? Det är nog det värsta.
Vänta på specialisttiden känns lagom drygt. Men jag får stå ut.

Jag tror jag ska försöka ta mig ut till en lekplats i närheten och rasta hundarna. Det kan avgöra hur kry jag känner mig med.
Bara en massa klagan, men detta är helt nytt för mig. Och det känns lättare att hantera via skriften.
På återseende!