Min lägenhet är bebodd av många olika typer.
På vinden hade det varit fullt med prylar i alla utrymmen. Uteplatsen hade hon tjatat sig till då hon egentligen saknade en balkong.
Undra om hon vet om den gamla, runda lilla, men ilskna tanten med släpande innetoffelgång. Yngve, som vi kallar honom, som står i dörröppningen mellan sovrummet och köket, pojken på toaletten mm. Jag har inneboende så det räcker. Men de har aldrig stört mig. Fast jag tror tanten härjar kvällstid mycket i köket. För det knäpper och knakar här mer än vad de gör i de andra rummen. Det stör inte mig så mycket att jag har sällskap av spöken. Är nästan lite mysigt.
Nu ska vi se om jag lyckas med min pastasås med tigerräkor. Har ingen aning om hur jag ska göra, men har läst lite på nätet och tror jag ska fixa det med ingredienserna som jag har hemma. Önska mig lycka till. : D
Jag vågade! Vilken bedrift!
Sen var det ett litet hemtjänst företag på Ekerö som behövde timanställda vikarier. Vilken jag helst skulle vilja vara med på eftersom jag kan varier mina arbetet då. De ska ringa imorgon iaf för att boka interljuv, antagligen på fredag.
Tredje jobbet är på ett sjukhem genom Vårdlänken. Men de ska ringa tilbaka redan i em för de hade inte läst min ansökan och hon skulle precis in på ett möte när jag ringde.
Och så det fjärde, mest häftigaste men det jag hade minst förhoppningar om. En tjänst på IVA i Huddinge. Men de hade fått in över 200 ansökningar och eftersom jag inte har någon erfarnhet av IVA kunde de inte ge mig någon tjänst. Därimot skrev hon upp mig för sommarjobb.
Jobbiga nu är att jag inte minns om jag eller de på Tallbacken skulle ringa. Dum som jag är skrev jag inte ner det. BAH!
Annars väntar jag på en som ska kolla på min lägenhet. Hon kommer troligen vid 3 men skulle höra av sig då. Och kära pappa ringde och ville träffas för de skulle till Gislaved för en fika.
Shhieet, känner pulsen är skyhög. Men nu äntligen kan jag lugna ner mig. Får bli en galopptur med Prinsen sen för att blåsa ur alla tankar och rensa huvudet.
Det där med att våga!
Mitt huvud är sprängfyllt med saker som jag måste göra. Försöker sortera och lägga in sakerna i olika fack, mappar och kategorier, men det går givetvis sådär. : ) Så därför bestämde jag mig för att göra en Att göra lista när jag kom hem från jobbet. Ville komma ut till stallet utan en massa funderingar och ibland, oftast, hjälper det att skriva av sig. Så nu när kvällen börjar närma sig kan jag med gott samvete börja stryka några pungter. Dock har jag det tråkiga som att städa kvar. Även att fixa hundvakt till helgen och att klippa klorna på damen. Börjar nog med vakten och ser vart det slutar.
Dock ute i stallet fick jag ett bra tillfälle att prata med Leif. Men givetvis vågade jag inte. Är ganska duktig på att kontrollera mig själv och vad jag säger. Det har ju självklart inte några fördelar, typ sällan faktiskt.
Känner mig mer nervös över att prata med Leif än att ringa på jobben imorgon, som det står på min lista. Kanske för att de där människorna på kontoren i Stockholm känner jag inte. Men Leif känner jag och jag vet att han är väldigt tacksam över hur mycket jag har ställt upp.
Äsch, jag äter en clementin istället..
Tålamodskrävande!
Har varit förbannad sedan jag kom hem från jobbet. Det stör mig, men vissa dagar är ilskan otroligt envis och minsta lilla skitsak får mig att vilja slita håret och hoppa på saken. Funderade på varför, men kan inte riktigt komma fram till någon slutsats. Men vissa faktorer kan hjälpa till som typ mitt tålamod. Jag vill få allt fixat nu, NU! På sekunden. Men jag gör vad jag kan och allt kan jag inte bestämma över, som typ det här med arbetet. Jag kan skicka in en ansökan och ringa de och berätta att jag vill komma på interljuv. Men sen kanske jag inte är lämplig eller så har de redan satt ut någon på tjänsten och det kan jag inte göra något åt.
En annan sak som har med det andra att göra är att jag vill och behöver komma här ifrån (detta eviga tjat, ja. : D) Men jag kvävs och trivs inte alls. Känner igen känslan från när jag bodde i i Anderstorp, vilket skitställe! Räckte med ett halvår, sen stod jag inte ut mer.
Men nu känner jag mig ganska nöjd. Har suttit sen kl 19.30 och sökt jobb. Eller iaf försökt. Återigen får humöret sig en knuff då vissa företag envisas med att ansökningarna ska skickas in via externa hemsidor som är SJUUKT svåra att förstå, iaf för mig som inte har tålamod och intresse att sitta och knåpa ihop allt.
Men nu äntligen har jag fått iväg en ansökning till ett boende, Karolinska och Ica. Kanske var det något mer? Joo, det var nog de där stället som hade en hemsk hemsida.
Tänkte ringa ställerna imorgon och på tisdag. Kanske är det för tidigt ännu, men jag måste ju lyckas fixa iaf en till interljuv till slutet av veckan. Annars är det faktiskt lite b!
Igår var vi på Hundmässan, My Dog, Suss och jag. Det sjuka var hur illa endel tittade på min lilla tjej. Blandras, fy så äckligt tycktes endel tycka. Men vi hade kul iaf. Mycket att titta, känna och uppleva!
Köpte en Hurtta Sele i gult som jag tänkte ha vid spår/sök. Kanske borde jag ha en enskild vid varje grej. Men söker ju mest nu.
Sen köpte jag en massa hundgodis, ben och ett halsband och reftex till kopplet. Men mest nöjd är jag nog med reflexselen från Hööks för 50 spänn. Äntligen känner jag!
Bjuder på en avkopplande sommarbild när Katie och Ikaross badar i Annerberg.
Att göra något åt saken!
Nu börjar det verkligen bli på riktigt! Insåg att det är 2 månader kvar till flytten och det kanske är dax att börja packa. Insett att det är sjukt mycket mer än så när jag pratade med Sandra.
Okej, för det första: jag måse hitta ett jobb. Men planerar att åka upp nästa vecka för en interljuv, imorgon på min lediga dag ska jag sätta mig och söka massa nya jobb. För att sen någon dag senare ringa upp de och säga att jag är tillgänglig för interljuv de där dagarna. Om inte får jag annars gå och banka dörr, för jag ska bara ha ett jobb. Det är bara så!
Och sen är jag fortfarande förvånad över hur människor i min närhet fortfarande kan tycka att det är besvärande och tom få för sig att beslutet kan vara påtvingat! Men icke. Jag må vara en naturtjej och älska mina djur och natur. Men jag behöver se en annan verklighet än den skogen har att erbjuda och ska jag kunna utvecklas inom yrkesbranchen och med mig själv som person känner jag att det är nördvändigt.
Se detta som den (kanske något sena, men så nördvändig) tonårsrevolution jag hade på gymnasiet med mitt svarta hår, trasiga kläder och fejkade depp på internet. Jag behöver bryta mig loss från de gamla invandla mönstrena (blir galen på dessa rutiner, vad det än kan gälla, som allt från smörgåspålägg till samma gamla vanliga fredagsuteställe) för att utvecklas! Blir så sjukt rastlös annars och denna flytt kom faktiskt som en räddning från ovan!
Nu jäklar händer det grejer. Börjar med att lägga upp kläder till försäljning på Facebokssidorna. Hoppas bara någon köper de för jag pallar inte med dessa klänningar längre.
Dagens bedrift.
Funderar på att måla lite på tavlan jag håller på att göra till mian föräldrar. Tror nog det blir texten från Fix ypou med Coldplay. Den passa bättre än citaten från Twliligt böckerna jag hittat.
Men det blir nog mest en runda med Ikaross och Katie och sen sängen. Lockar sjukt mycket
Att göra eller inte göra, det är den stora frågan!
Innan jag kom till skatteverket var jag så sjukt nervös att det skulle ex vara lunchstängt eller vara en sjukt lång kö som det har för vana att vara där inne. Men när jag kommer in står det en kvinna bakom disken och är ledig. Och att skriva ut pappret tog 2 sekunder, hon tom kopierade mitt anställningsbevis utan ens rynka på munnen. Har turen vänt eller såg hon mitt stressade, lite lätt nevösa fumlande med papprena och insåg att jag behövde hjälp? Som sagt är jag henne sjuk tacksam! När jag skulle lägga på brevet på lådan mötte jag Tommy som också postade brev i Gislaved. Undra om det är vi och tanterna som är de enda..
Precis efter jag lagt på brevet på lådan kände jag hur all press och nervositet bara ramlade av mig likt Viktoriafallet. Mest utav allt skulle jag vilja falla ihop och bara andas med slutna ögon. Men det kan man ju inte göra mitt på gatan i Gislaved.
Hade ju även tänkt att söka nattjänsten i Söder som kom ut nu. Det är en tillsvidaretjänst, en som går i pension. Hade skrivet ett skiitbra personligt brev och CV, beredd att skickas in bara jag hade adress en.
Men så igår träffade jag familjen över en lunch på Grönpeppar. Vilken god mat, och det i Reftele! När vi skulle bege oss hem för jag skulle börja jobba träffade jag på två gamla jobbakompisar från Reftele och jag berättade detta med nattjänsten. Då berättade den ena av de två att tjänsten är redan tillsatt utav en som gått på ett vikariat för den som ska pensioneras. Men de måste ändå annonsera om det enligt lag. Och det är klart. Det hade jag ju själv kunnat räkna ut. Men kände ingen stor sorg för det. Då kunde jag koncentrera mig fullt ut på att söka till utbildningen.
Det är är sjukt svårt att bestämma sig, men jag ser det som en livserfarenhet och dessutom en kan man ju inte vara bäst på allt. ; )
Rutiner retar gallfeber på mig!
Jag måste dra mig ifrån Gislaved och testa nya gränser. Dock är inte äventyr för mig att klättra i berg utan att börja på ett nytt jobb, lära känna nya människor, börja på en ny kurs, eller rent av en ny utbildning!
Det rycker i Katie nu och hon snarkar så skönt. Inser att sängen och duschen lockar sjukt mycket.
Go´natt!
Hundvakt.
Klipp en klo och gå därifrån, ignoera hunden alltså. Hunden kommer bli förvånad och undra vad som hände eftersom den väntade sig mer klipp i de andra klorna. Jag gick ifrån Katie och i ögonvrån såg jag hur hon satte sig upp och tittade undrande efter mig och sen följde hon med till nästa rum.
Klipp en klor då och då och hunden kommer vara lika undrande. Efter ett tag kommer du kunna klippa två klor för hunden förväntar sig att du klipper bara en.
Jag har inte kommit så långt, men tycker det är värt ett försök. Det är inget ansträngande att klippa en klo och sedan gå därifrån.
Passar Sheila nu, Katie absoluta och första vän. Båda två är i slutet av löpet och båda är väldigt slickiga och juckiga. Visseligen tillhör det inte ovanlighten men idag är det extra.
Tänkte gå en runda nu för att sedan åka till Burseryd och träffa mina tjejer. I helgen väntas inget annat än jobb.
Latmaskadagen!
Men för att gå måste ju Katie vara Id-märkt eller chipmärkt som hon av någon anledning inte är. Så nu har jag fixat en tid i början på april. Och en chipmärkning var inte så dyr som jag trodde att den skulle vara.
Sen har Linda, på mitt jobb, satt griller i huvudet på mig. Hon piercade en i örat i helgen och när jag såg det blev jag sjukt sugen på att göra om mitt igentäppta hål i läppen. Jag saknar den! Sen blir jag sjukt sugen på att ta en ny piercing i överläppen på samma sida. Men jag är liite rädd för att jag inte ska passa i det.. Men som Eve sa: Det vet ju inte förens du har gjort den.
Idag har varit en riktig latmaskdag. Sov till jag vaknade vid tio, va ute i stallet vid elva och kom hem vid 3 tiden. Sen dess har jag suttit framför tv och njutit av Dhs första säsong, vilket jag snart sett klart. : D En massa kolasås och lite glass med det med. Fick lite dåligt samvete men lindrade det med att jag ska ju faktiskt börja träna.
Kommunen erbjuder (hör och häpna!) gratis gym för kommunalanställda på kommunalhälsan. Jag förväntar mig inga avancerade saker men gratis gillar man ju. : D Dessutom bjuder de på badet. Jag gillar inte att bada men basta är desto roligare.
Och på fredag händer det! Jag ska äntligen få njuta av min trevliga granne igen. Det var år och dar sedan! Tråkigt att behöva säga att absolut inget spännande har hänt sedan hon åkte. Borde skaffa mig ett värdigt liv. Men pallar jag?!
Prinsen.
En kall vintermorgon förra året, sådär 21 minus..
Insyn, ja tack!
Är jag onormal som inte hittar någon volymknapp på min data..
Idag har jag och mamma varit och tömt skräp på tippen. Det blev skit mycket! Och ingen ordning var det på det heller. Fy så äckligt! Men nu känner jag mig som en renare och bättre människa,utan en massa skit i hörnen. Okej, det är det fortfarande.. Blr nog aldrig rent här hur mycket jag är gnor. Och utan omtanke eller dåligt samvete skyller jag automatiskt på Lillie, den lilla djävulen.
Diskuterade igår på msn med Peter om lägenheter. Föreslog att han skulle flytta in i en koja i trädet bakom mitt hus. Men sen insåg jag vilken dum ide det vore. Då skulle jag inte få ha något privat liv alls. Eftersom det redan syns in rätt mycket från lägenheterna runt om vore en koja ännu närmare dummare.. : D
Ex 1: Ägaren till pållarna hade stått i en av lägenheternas balkong bakom huset och sett Katie och Lillie ligga och sova i min säng...
Ex 2: Jag ser rakt in i grannens lägenhet, ser deras vardagsrum, kök och hall. Tom vad de tittar på tv..
Och jg har toaletten rakt ut mot Köpmangatan..
Ex: 3 Lägenheten över Carolines har sin utgång i samma höjd som mitt sovrumsfönster, precis där jag har garderoben..
Ny dag, nya upptäckter..
Satt på jobbet och fikade ikväll och insåg plötsligt att syster fyller 30 imorgon. Så nu sitter jag här och väntar på att klockan kan bli tolv så jag kan skicka ett Facebookinlägg och gratta henne. Eftersom jag tappade mobilen och därmed alla kontakter har jag nu bara de som jag vanligvis brukar kontakta typ dagligen. Och någon mer, lite lätt överflödig. Så systers nr har jag inte längre..
Egentligen undrar jag varför jag sitter uppe fortfarande. Men det är jobbigt att gå och lägga sig. För först måste jag ju duscha. Kan ju inte lukta tant..
Pratade med Matilda i lördags hela vägen hem från Halmstad. Fanns mycket att prata om, kanske inte konstigt eftersom vi inte har setts på ett tag. Vi pratade mycket om klassfesten vi båda ska på den 16 april.
Matilda har inte svarat varken ja eller nej på evenemanget men jag har ändå räknat med att vi ska gå tillsammans dit. Snacka om att ta folk förgivet. Men Matilda hade faktiskt tänkt i samma bana som jag.
Att återvända till högstadiet känns väldigt osäkert pga av att jag har faktiskt ändrats endel. Men det har väl alla. : D
Jag anser mig själv inte vara den klassiska tönten längre: glasögon, tandställning, fula frillan och fel klädstil.. Men kommer man att återvända till den gamla rollen? Det var faktiskt så illa så jag tejpade tom över ett klistermärke på mig själv i skolkatalogen för att det såg så förjävligt ut..
Både Matilda och jag insåg snabbt hur lite vi egentligen har gjort sedan sist jämnfört med många andra som ex har skaffat barn och gift sig. Fast vi kom fram till att vi har iaf blivit snyggare och det är väl en bedrift få lyckas med. : D
Det återstår att skriva fusklappar om samtalsämnen, eller så kör jag på klassiskern som oftast slår slint: VIN!
Nu kanske det är dax att gå och duscha bort tantadoften så hinner klockan bli tolv så jag kan gratta min syster Lina!
Jag ska bli religös!
Dagen efter en ordentlig fylla, som slutade illa, kommer den välkända ångesten krypandes i takt med allt man minns. Usch, man vill helst kräla ifrån ångesten och hitta på något roligt. Men det fungerar inget vidare. Men jag har kommit på de tre ingridienserna för att må lite bättre, mat, frisk luft och en dusch. Sen kan man börja ta itu med allt det jobbiga.
Imed att ångesten kommer börjar alltid de vanliga tankarna komma om att man borde sluta dricka, bli religös och börja ett nytt mer hälsosammare liv. Jag har inte lyckats med något utav det. Fast jag vet inte om jag vill börja med de två första åndå. Som Erre sa när jag nämde att jag ska sluta dricka: "Ja, börja du med det och sabba alla lördagskvällar för dina vänner". Lustigt att man inte kan ha kul utan alkohol..
Jag har iaf uppdatet mig med att skaffa mig data. Erikas glädje över detta är nog större än min egen: "Nu kan du äntligen lyssna på de låtarna som jag pratar om!" Och det är sant. Jag saknar tiden då vi satt vid msn, skickade låtar och inspirerade varandra. Jaa, det var ju när jag bodde hemma och innan pappa kom och körde iväg mig för att han hade viktiga saker att göra.
Nu ska jag gå och utföra lite nyttiga saker i mitt liv, typ som att ut och gå med Katie och hennes polare Maxx.
För aktiv för ett stillsamt liv.
Jag kom hem efter 9 och nu är klockan typ 12. Jag har läst lite, ätit frukost med Sandra och lyssnat på Darin och börja känna att jag har tråkigt. Jag känner mig instängd!
Bäst att ta sig ut och andas lite frisk luft. Men det har börjat få mig att fundera på om jag är helt normal. Jag kanske tillhör en utdöende sort, visseligen gör jag det med mitt röda hår hävdade en jobbakompis en gång.. Men jag klarar aldrig av att sitta still för länge, speciellt inte inomhus. Jag känner mig äcklig och smutsig. Jag behöver ny luft, något att göra.
Men jag har bara stött på en person som är lika aktiv och har lika fullt upp som jag hittills. Så med den slutsatsen antar jag att jag tillhör ett sällsynt typ av människor. Eller har alla andra blivit förslappade, för lata och inser inte sitt egna bäst?
Jag förstår inte riktigt. Men nu ska jag ut och andas häst, hund, lera och skog hos den enda som fullt upp. Det låter rätt bonnigt. Men det är nog mitt liv. Och jag trivs jävligt bra med det. Fast jag får nog erkänna att jag känner mig rätt ensam ibland. Men det tillhör nog bonnigheten.
Använd rätt kläder i dåligt väder.
Jag försökte iaf att hålla humöret uppe, som den positiva människa jag är. Men att behöva jobba, plugga, sköta hund och häst, sig själv och ett kasst förhållande är lite för mycket.
Men vissa människor gjorde saker lite lättare för mig. För när något händer visar sig ens äkta vänner.. Utan att behöva säga namn vet dom vilka dom är. Men det finns även folk utanför som även ställer upp. I mitt fall var det en jobbakompis på natten. Hon fick verkligen mig att öppna upp ögonen och inse vilken skit jag levde med genom att berätta om hennes gubbes små, fina gester i vardagen.
Mot slutet av hösten var det iaf svårt att hålla uppe betygen. Visst skyller jag på att vi fick en ny lärare som hade högre krav men jag inser att det även är svårt att plugga om man inte mår så bra. När vi hade de sista betygspratet berättade jag lite om det som hänt och hon hade även sett att det inte fungerade. Det kändes skönt att berätta för henne om det. Inte för att jag tror det gjorde någon skillnad på betygen men ändå.. Hon fick lite insikt i det hela.
Nu när det händer nya dåliga saker vet jag iaf vilka jag ska vända mig till. För jag vet att de ställer upp och finns och det betyder så jävla mycket. För utan riktiga vänner överlever man aldrig skiten! Ni borde få en tapperhetsmedalj!
Våga eller inte våga..
Men jag gillar ju även djur, ganska uppenbart.. Tänkte att man kanske kan kombinera sjukvård och djur. Så jag sökte lite. Djurskötare skulle jag absolut kunna tänka mig. Men pallar jag plugga 3 år? Visseligen får jag vänta till nästa år isf med att söka.. Tanken är grymt lockande. Men samtidigt ställs jag inför frågan om jag vågar. Vågar lämna samhället jag trivs i för ett nytt med nya människor. Vågar jag lämna allt gammal, bekvämt och invant? Jag trivs så himla bra i Gved.
Men jag kan ju inte bo på samma ställe i evighet heller. Och tänk om jag inte trivs med det nya. Inser att jag föredrar att städa hos andra.. Men saken är ju den att jag har ju ingen susning innan jag har testat. Det tåls verkligen att vända ut och in på frågan för att få ett svar. Men jag har insett att man måste våga för att vinna.
Belåtna öron.
Minns att jag satt hos Hanna med Sandra, kunde det varit flera? Hanna skickade en låt via blåtand. Trots den kassa kvaliten lyckades jag fastna. Det stämde så bra.
Förra helgen var det Gisledagarna och på fredagen var jag i Parken på Sunkträsket med Lisa. Vi lyssnade på ett band där sångaren ens inte kunde engelska (jag funderade på vilket språk han egentligen sjöng på), Robin and the highrollers och El Poncho. Farliga hårdrocksband är sällan något för mig. : D
Lisa gick hem och gick ut. Men det regnade och var kallt så jag gick in och träffade en urglad Ewe i baren. Sen gick jag ner och dansade lite med Stubbe till Det är kärlek. Då kommer den där upptäckten, låten som Hanna skickade för typ ett år sedan började bandet spela. Det var grymt!
Att dansa sig lycklig är grymt, speciellt när det är till ett grymt band. Synd att vi tydligen bara var typ 3, kanske 5 st av de 20 som befanns sig i lokelen som uppskattade musiken
http://www.myspace.com/detarkarlek
Min favoriträtt nr 1!
Jag har varit ute och cyklat med. Jag har fått för mig att det är den 22 dec idag och att jag kommer att få lön imorgon och på onsdag är det julafton. Men på Facebook såg jag att Matilda inte fyller år förens på onsdag, den 23, och få fick jag mig en tankeställare. Gud, nu måste jag planera om i mitt huvud. Men det känns ändå skönt att det inte var den 23 imorgon.. Då får jag en extra dag att fixa klapparna på. Men när jag tänker efter har jag vetat i mitt inre att julafton är en torsdag i år.. : S
Gud, imorgon ska jag börja jobba på riktigt. Men det dumma är att jag har blivit förkyld. Och det har nog satt sig alldra mest på stämmbanden vilket gör att det låter mer illa än vad det är. Igår efter att jag hade följt Hanna hem och sagt hejdå till Emma och kom hem för lite gos i soffan med Katie tappade jag rösten. Katie tyckte jag var skitskum och tittade på mig med en undrande blick.. Men den kom tillbaka efter lite te och harklingar.
Jo, det dumma med att vara så förkyld är att man kan ju inte jobba och vara för förkyld. Det är inte rättvist.. Men jag kan ju inte sjukanmäla mig. Jag är pigg som är mört..
Ikväll blir det kanske glögg med Pawel och Erika. MYS!!
Den perfekta ridturen!
Prinsen har blivit så ullig eftersom han gåt utan täcke nu. Mysigt att stoppa in ansiktet i hans långa päls. Det är även mysigt att sätta örat mot de längsta hårstråna på halsen och känna hur de kittlar i örat. : D
Vi red för Prinsen en ny runda idag. Det började precis snöa när vi kom ut och det var fortfarande ljust ute. Rundan är egentligen en perfekt trav och galopprunda då det är långa rak sträcker. Men jag rider den sällan för mittenpartiet i skogen är grymt lerigt. Men inte idag.
Prinsen tog till sin specialitet: galoppen. Det ven om öronen och kylan kändes iskall om kinderna och öronen. Men så underbart!
På vägen hem tog vi en galopp på en åker. Prinsen blev så glad så han var tvungen att sparka bakut och göra några lustiga språng. Men sen satte han fart uppför backen. Jag kunde riktigt känna hur han sträckte ut och älskade det.
Väl hemma fick han lite extra gott att tugga på för att förstå vilken underbar häst han egentligen är när han lägger rätt sida till.
Jag gillar verkligen Prinsen, han har allt det en häst ska ha. Otroligt snäll, men busig och då och då kommer det ett oväntat språng av glädje. Han gillar även när det går undan. Men ingen slår Ben. Ingen!
Detta med hagen handlar bara om testning. Han vill se om jag är rätt sorts ledare för honom. Dock kan jag inte göra det rätt eftersom jag inte kan horsemanship vid det tillfället.
Så Emelie, vad gör du där nere i Blekinge när du ska vara här uppe och undervisa mig i hur det egentligen ska gå till?!
Nu hoppas jag att det kommer lite folk ikväll som vill äta gott och mysa. Jag ser verkligen framimot det. Kanske dax att ringa Emma och se hur det går..
