Ickythump

Jag blir arg, lättirriterad och allmänt odräglig när jag tittar i tidningen, pratar med mamma och ser längtan i deras ögon. All planering, all tid de lägger ner. Och bara tanken på vilken månad det är.
Jag tänker tillbaka och vill bara återuppleva det igen. För då det var det den roligaste dagen jag någonsin upplevt. Och de iaf 2 månaderna innan. Sista tiden..
Ja, jag är avensjuk. Grymt mycket. En sådan dag kan man inte glömma. Givetvis pratar jag om studenten. Och det är nu min bror som ska ta den. Och han ska åka limosin med sina kompisar och sin tjej på balen. Han ska få ett eget plakat med sin barnbild. Han ska springa ut, omfamnas av familjen, skåla med sina vänner i champange och bara känna sig lycklig, stolt och framför allt känna: JAG GJORDE DET!

Men jag fick faktiskt uppleva en sådan dag igen. Trots att det inte var mig strålkastarna riktades mot var jag med bredvid och fick uppleva känslan igen. En enda spännande, lycklig och romantisk dag.
Det var i höstas när min syster gifte sig. Och jag och kusin var tärnor. Det händer inte för ofta och jag är glad att jag fick vara med.
Och snart ska jag bli moster. Inte helt oväntat.

Så nu sitter lilla egot här och tänker på vad hon ska få göra för att få vara med eller åtminstone bredvid den som står i strålkastarljuset igen. För det är helt underbart att få en dag för sig själv. Där all fokus riktas mot mig, bara mig.
LIlla ego, tyst.
Andra kan tycka du är självupptagen.

Hah! Jag bryr mig inte, jag tänker skryta ännu mer.
Chefen och hennes assistent tittade in på jobbet och härjade en stund. Bla skrev jag på ett kontrakt tom augusti och sen talade hon om att jag får mer i lön.
Yippi! :D